Det kom ett brev från en tidigare Virbo-bo…
Av Pelle Karlsson
Hej!
|
|
Jag fann din sida med Virbos historia på Internet igår, när jag letade efter uppgifter om Furön. Den är jättebra(!), och eftersom jag själv inte behärskar detta med hemsidor så fylls jag av beundran!
Eftersom jag har två helt olika beröringspunkter med just Virbo, så fick jag för mig att e-maila några rader.
Detta skrives i min sjöbod (Gräsgård på sydöstra Öland): jag jobbar sedan tjugotalet år med torskfiske, och eftersom det blir långt att pendla till hemmet i Timmernabben varje dag, så övernattar jag här en eller ett par dar i stöten när fiske pågår.
Nog om det!
Sedan trettiotalet har min far, Axel Carlsson, och sedermera min yngre broder Björn Karlsson arrenderat fisket på Furön. När det första kontraktet skrevs så skedde detta på Virbo. Far berättade när han besökte huset fyrtio år senare, att han och Nordenskiöld avslutade uppgörelsen med kaffe och dopp i den stora salen på bottenvåningen.
När farsgubben gjorde sitt återbesök därute år 1973, var jag och min dåvarande familj hyresgäster där, som ni är nu. Vi delade huset med en annan närstående familj och hade den stora salen ihop med dem. (Jag minns att när vi just flyttat in så rymdes hela vårt bohag från lyan i Oskarshamn i ett litet hörn i ett av de stora höga rummen...).
Jag jobbade som teckningslärare på den tiden, på Valhallaskolan i stadsparken i O-hamn.
Apropå Furön, så är jag till hälften uppvuxen därute. Före skolåldern bodde jag där med föräldrar och småsyskon från maj till december. Det var ett riktigt ålderdomligt leverne utan el och därpå följande bekvämligheter. Det kändes verkligen konstigt, minns jag, att komma till huset i Timmernabben och bara trycka till på en knapp, och så lyste lampan i taket...
Hälsningar Pelle Karlsson
Hej igen!
Så kul att du gillade bilderna! Självfallet får du använda dem, och det skulle glädja mig mycket om de kan bidra till att göra Virbo-sidan ännu rikare genom att andra hör av sig och berättar om sina minnen.
Jag kanske skall berätta att jag och min hustru Ann-Marie sedan 1981 hyrt lotsstugan på Furön. Vårt kontrakt har dock varit diffust och otryggt. Vi har kämpat med myndigheterna sedan över tjugo år tillbaka för att få ett vettigt arrende eller att få köpa fastigheten (hittills dock utan framgång). Nu är det bråttom ty husen förfaller, och med nuvarande avtal törs vi inte göra den ekonomiska och personliga satsning som krävs för att få lite ordning på lotsstugan och dess uthus. Ön ägs, som du säkert vet, av Naturvårdsverket numera.
|
|
Det är en alldeles egen historia, att berätta - minnena därifrån; när jag som liten, inkrupen i ett hörn lyssnade på lotsar och båtbiträden som i fotogenlampans sken satt och överbjöd varann i sina berättelser om stora ting de varit med om på de sju haven (för att nu inte nämna allt det som hände uti hamnarna!).
Dom satt där och sög på sina pipor och blickade ut genom vaktfönstret över havet som glittrade i månljuset... någon tog fram tubkikaren riktade den mot en punkt strax norr om Jungfrun: "ho e´ här om en halvtimme", man väntade in en båt från Holland och två man gjorde sig klara att gå ner för att starta upp lotskutterns tändkulemotor ...
Detta var före mobiltelefoner, Vhf-apparater, radar och datorer...
Nej nu måste jag bita av...
Hälsningar Pelle
Tack Pelle för breven!
Finns det fler tidigare Virbo-bor
som vill dela med sig av sina minnen
får ni mer än gärna höra av er!
